Tiodestinationer

På vårt nya hotell Citadell Bed&breakfeast spenderade vi dagarna med att läsa/ plugga i solstolarna. Efter att ha spenderat dagarna i solen skulle vi 2 dagar senare bege oss vidare till Vietnam, men först måste vi ta oss från Palawan över till Manilla. Efter att ha packat större delen av förmiddagen fick vi skjuts till flygplatsen av ägarens man. Efter ca 2,5 timme med 2 vietnameser som försökte lära Frida säga något som vi tror inte är så rumsrent så kom vi tillsist fram till vårt hotell för att sedan gå upp till takbaren där vi tog varsin öl innan vi gick och la oss på rummet. Tyvärr varade sömnen varken länge eller bra, då Acn i rummet lät som en jetmotor och pga att vi var tvungna att åka till flygplatsen ca 03.30 för att kunna hoppa på planet vid 06.50. När vi tillsist kom fram till Vietnam möttes vi upp vid flygplatsen av en äldre herre som körde oss genom Vietnams hektiska trafik till hotellet ca 40 minuter bort. Väl där bokade vi en tur till Chichi tunnlarna. Kl 14.30 kom bussen och hämtade oss, för att därifrån ta oss tillsamans med ca 20 andra till Chichi tunnlarna. Innan vi kom fram dit stannade vi vid en fabrik som vietnamesiska staten delvis finansierat för att hjälpa människorna där som blivit handikappade på grund av Agent Orange. Agent Orange var kemikalier som amerikanarna använda under Vietnam Kriget för att rensa tunnlarna som vietnameserna använde under kriget. 

Snart färdig.

Där satt några av dom och gjorde fantastiska bilder på bambuträ,med hjälp av äggskal, knivar och pensIar som man kunde köpa för att själv stötta offren för agent Orange. Väl framme vid Chichi tunnlarna hade vi en fantastisk guide som själv hade stridit tillsammans med amerikanarna. Han berättade om alla hålrum och fällor vid tunnlarna men även om vad han själv upplevt och taktikerna som användes under kriget.

 Ett av alla hålrum dom väldigt små vietnameserna använde under kriget.

En av alla fällor.

Vår grymma guide som själv var med i kriget och som dessutom skrivit en bok som finns att köpa (någonstans).

Vi passade även på att skjuta m16 och ta oss igenom en av tunnlarna. Trots att tunneln både blivit förstorad och bara var 120 meter var samtliga genomblöta av svett när vi kom ut på andra sidan. 

Vansinnigt nöjd men svettig tjej i mitten av tunneln :)

Efter detta gick bussen hemåt och vi gick till en restaurang brevid den lokala marknaden och åt den äckligaste maten vi ätit hittills på hela resan innan vi däckade på hotellet utmattade och fulla av nya intryck.

På grund av strömavbrottet som var i El Nido igår och under natten har vi inte sovit särskilt mycket eller bra. Båda två somnade runt kl 01.30 av utmattning trots att det säkert var över 40 grader i vårt rum. 

Ca 03.30 vaknade vi för sista gången på shipwrecks inn efter en dålig nattssömn för att kunna hoppa på minibussen som skulle hämta oss vid 4. Väl kl 04.30 kom en chaufför fram till hotellet och visade oss till bilen. Vi stannade först vid stadens bussterminal och hämtade ytterligare 4 personer, och sedan ytterligare 2 vid ett närliggande hotell innan färden skulle gå mot Puerto Princesia ca 5 timmar bort. Vi hade hoppats på att de skulle va någon liten Filippin som skulle åka med, men till vår förfäran var det en tjock Rysk sjöman och hans fru som knappt pratade engelska utan fick göra sig förstådd med teckenspråk. Det första den Tjocka ryska mannen gjorde var att trycka in Victors ben innan hann han flytta på den då benet var lite över på det sätet ryssen tänkte ta. Själv var han väldigt snabb på att bresa på benen så att vi satt på ett och ett halvt säte och han satt på två säten. Jippi tänkte vi, detta blir en intressant resa. Nåja, efter några timmars trängsel och benbrottning i bilen och lite ömsesidigt hat om vi ska vara helt ärliga kom vi fram till en restaurang där vi skulle äta frukost. 

Restaurangen hade den här magnifika utsikten som vi beundrade samtidigt som vi åt frukost. Efter frukosten pratade ryska mannen med föraren och han gjorde sig förstådd med att hans fru hade ont i ryggen och att hon därför skulle få byta stol med en äldre Filippinsk kvinna. Tack och lov så innebar det också att ryssen flyttade på sig längre bak i bilen så att vi äntligen kunde få sova några timmar. Efter några timmars dreggel skulle vi byta bil för att ta oss vidare till Underground River, ett av dom sju världsarven. Något som kanske inte var riktigt lika kul var att ryssarna också skulle dit. Nåja, shit happening som man säger. Vi satte oss i den nya bilen för en färd som inte kan definieras på ett annat sätt än som en berg-och-dalbana. Föraren körde så fort och gjorde så kraftiga inbromsningar att det vände sig i magen på oss flera gånger. Efter ca 40 minuter var vi framme där vi skulle ta en båt över till själva öppningen till Underground River. Innan dess fick vi först byta om till badkläder om man ville då man ibland tvingad vadda ut till båten. Vi struntade i det,men vi ville däremot lägga ner kameran i vår nyinköpta vattentäta väska. Trevliga som vi är erbjuder vi även våra förvirrade ryska "vänner" att lägga ner sin kamera också. Man kan säga att vi vart lite som mamma och pappa för våra nya ryska (O)vänner eller (FI). Efter detta så följde de efter oss eftersom deras kamera låg i vår väska och dessutom förstod vad guiden sa, något dom själva inte gjorde, man kan säga att vi vart lite som deras mamma och pappa för våra nya ryska (O)vänner eller (fi). Efter ca en timmes väntan hoppa vi på båten som skulle ta oss till grottans öppning. Välkommen till Underground River,  ett av de sju världsarven.

Väl där fick vi den här vackra utstyrseln innan vi fick sätta oss i kanoten som skulle ta oss in i grottan.

 Några av alla tusentals fladdermöss i grottan.

Söt liten apa på ett litet hus nära grottan.

Grottan var verkligen fantastisk som vi rekommenderar att besöka om man någon gång besöker Filippinerna. Efter grottan däckade vi i minibussen som efter ett tag tog oss till vårt nya hotell där vi skulle spendera kommande 2 dagar med poolbad och sol och en och annan mango smoothie.

Tur C, strändernas tur.

I vanlig ordning intogs frukost innan vi blev hämtade på hotellet och tagna till båten. Vi får stå och vänta på stranden i vad som kändes som en evighet. Efter en evighet har passertvisar det sig att vi stått och väntat på 3 bakfulla amerikaner!!!  Haha  jaja nu kan vi gå till båten. Båten var den minsta jävla båten med sittplats för max 10 pers, vi var 16. Frida som hade en halv dålig dag blev skogstokig och satt å tjura för sig själv ett tag innan hon lättade lite på humöret. Vi åkte iväg och kom till det första stoppet där vi skulle snorkla eller njuta av stranden. Det var alldeles för mycket vågor och strömmar för att det skulle vara kul, Frida slog i knät på en korall :'( och solen var bakom molnen.. 

Stopp 2 var vid hidden beach. Eftersom vi kom iväg så sent pga amerikarnarna så var alla bra båtplatser tagna och vi fick ställa oss längst bort från stranden och simma in till land. detta kanske inte låter så jobbigt MEN det är vågit och och strömt och massor med stenar och koraller som var ivägen som man helst inte ska gå på eller åka in i då det gör rätt ont att slå i. Stranden var som gömmd mellan 2 klippor var dock väldigt mysigt och man såg massa fiskar på simturen dit. Påvägen tillbaka till båten gick vi genom klipporna ut i vattnet. (väldigt coolt om man frågar mig) och den ena amerikan blev bärgad av turledaren.

Iväg för lunch! Vi stannade vid en jättemysig strand där det var vi och en annan båt. Dock stannade båten typ 5 m från land och vi var tvugna att vada ganska långt innan vi kom i land och vattnet var fullt med maneter så vi typ vägrade gå av båten. Efter lite om å men tog dom oss närmare land och vi kunde gå av. Stranden var verkligem jättemysig. I väntan på maten som grillades bak på båten låg vi i stranden, snackade med de andra som var med och bara allmänt chillade. Vi åt lunch och fortsatte chilla ett tag till innan vi ville gå och utforska stranden lite mer. Vi går bort till några klippor och självklart får ormfobi Frida syn på en orm och där var hennes avslappning över och är nu istället skräck-och panikslagen. Det var troligtvist en pytonorm hon såg.         

                                                      

Vi fortsatte turen bort från stranden till Fridas lättnad och åkte till näst sista stoppet, Hidden Beach. Här var vi tvugna att simma in genom klipporna till en liten strand som låg väl gömd. man såg inte öppningen genom klippan från båten så guiden simmade ut först för att visa. 

Sista stoppen var inte så långt från vart vi käkade lunch. Det var en "trappa" upp på klipporna där det var världens bästa utsikt men sjukt läskigt att vara. 

Man kan nästan tro att han är asiat, eller hur? ;)

Våran guide är helgalen och kastar sig upp på sylvassa klippor och ställer sig å posar och sen hjälper han oss andra som inte vågar klärttra dit att ta fina bilder på utsikten! 

Vassa klipporna 

När vi kom hem hade strömmen gått i hela el-nido, så vi duschade och gick ut och åt middag i väntan på att elen skulle komma tillbaka. Efter middagen skulle vi försöka gå och handla lite frukost inför imorgon då vi skulle åka ner till Puerto Princesia, men då en av oss har ganska taskigt humör om hen inte får äta behövde vi köpa något litet vi kunde äta under färd. Efter ha letat i några lokala matbutiker så var vi lottlösa och gick därför tillbaka till hotellet för att fråga om vi kunde få köpa lite bröd och frukt av dom. ägarinnan till hotellet tyckte vi istället skulle gå till ett lokalt bageri och fråga, dock var det stängt där när vi kom dit. Efter att ha letat ett tag till hittade vi äntligen lite frukost. När vi ca 20 minuter senare kom tillbaka till hotellet där man nu satt igång elgeneratorn så att iallafall lamporna skulle fungera hade grannens elgenerator som satt i vårt hotells vägg exploderat och börjat brinna. Här inne satt generatorn som exploderat.

Tack och lov hade ägarinnan kunnat släcka branden själv. Eftersom att elen var av och bara lamporna fungerade vart vårt rum som en bastu, och nu var vi tvungna att packa inför resan ner till Puerto Princesia innan vi skulle försöka få några timmars sömn trots lukten av kabelbrand samtidigt som det var bastu temperaturer i vårt rum. Vi vill i och med detta också tacka Britta för att du skickat med oss brandvarnaren som vi faktiskt använder varje kväll. Vi förstår nu vikten av att ha brandvarnare.

Imorgon sätter vi oss i minibussen och beger oas tillbaka till Puerto Princesia, häng med oss då ;)